jag förstår inte, jag vet inte vad man gör för fel? men förmodligen något för vad ska det annars vara?
den känslan att man inte duger, räcker till eller inte känner sig behövd gör en ju allt annat än glad. men jag försöker att hålla humöret uppe trots att känslan tränger sig på allt för ofta när man är sig själv och bara finns till och umgås. jag saknar dig, jag saknar er! men såklart finns det underbara personer som förgyller ens dagar! men det är inte såhär det ska vara, låt det bli bättre!

jag vill inte dela med mig, för jag känner att det inte är värt det. vart leder det? vissa grejer håller jag hellre inom mig än uttrycker mig om för andra. kanske för att jag inte känner mig bekväm eller att jag inte gillar att prata om det. jag håller hårt på det jag inte vill prata om, varför besvära andra det känns ju dumt. ibland brister det, det gör ju det.

ibland är det så skönt att bara skriva av sig och sen känna att det är bra. vilket det faktiskt gör nu!