Just nu dras allting bara längre och längre ner och all min motivation till någonting är borta. Känner inte för någonting längre, skulle likabra kunna hoppa över julen också och det är ändå bland de mysigaste och bästa jag vet.

Jag vet att ljuset finns där, långt borta. Jag kämpar på och klarar det men det är bara det att resan dit är så innerligt tuff och jobbig, men jag fixar det här med. Jag är stark och tror på att allt löser sig, men egentligen vill jag bara lägga mig och sova och vakna upp om tre år och glömt allt. Tur som är att jag har alla fina människor runt om mig, det betyder så oerhört mycket! <3